Vem lagstiftade först, EU hönan eller det Svenska ägget?

Jag har i olika tidigare inlägg om IPRED målet hänvisat till Lagrådets remiss och analys av genomförandet av IPRED direktivet. Det roliga med just den remiss är att den, förmodligen oavsiktligen, även berör andra intressanta frågor som inte är helt IPRED relaterade. I detta inlägg tar jag upp ett citat som belyser absurditeten med hur EG-direktiv implementeras i Sverige och vart man kan vända sig för att hålla sig à jour med frågor som behandlas i EU just idag.

(OBS: det som sägs i detta inlägg om lagrådsremissen stämmer även för propositionen 2008/09:67 “Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG” dock med andra sidangivelser)

När börjar lagstiftningsarbetet?

Över hela EU hör man till och från politiker som skyller ifrån sig ansvar genom att säga att en viss regel som måste implementeras kommer från EU och det är inte de nationella politikernas fel att de måste införa lagen. Men hur ofta är det så egentligen? Ta IPRED direktivets bestämmelser. Väldigt kontroversiellt. Men långt innan frågan ens nådde den svenska allmänheten, långt innan de svenska politiskt valda i Bryssel debatterade frågan, långt innan svenska politiker debatterade frågan i Sverige, långt innan lagändringarna utifrån IPRED lagen klubbades igenom var alla berörde ministerier inom EU:s medlemsländer och deras representanter i Bryssel överens om att upphovsrättsinnehavare ska kunna begära ut information om fildelare från Internetleverantörer. Detta var alltså år 2003.

Nu är det ju så att olika regler som härstammar från EU skapas på olika sätt. Men just förslaget till IPRED direktivet uppkom genom ett samarbete mellan den Europeiska Kommissionen och Ministerrådet. Lagstiftningsdokumentet publicerades offentligt den 30/1 2003.

Och som det framgår av Lagrådsremisset som föreslår hur IPRED direktivet ska genomföras i Sverige så var alla närvarande överens om att informationsföreläggande i upphovsrättsliga frågor inte strider mot bestämmelser rörande skyddet av personuppgifter.

På sidan 128 i lagrådsremisset står det:

Under förhandlingarna av direktivet var samtliga medlemsstater och Kommissionen överens om att varken direktiv 95/46/EG [om behandling av personuppgifter] eller direktiv 2002/58EG [om integritet och elektronisk kommunikation] hindrar att en Internetleverantör åläggs att ge rättighetshavaren information om ett intrång som har begåtts via Internet.

Den svenska lagstiftningsprocessen består av utredningar, förarbeten, remisser höger och vänster, uttalanden och allt detta filtreras ner till lagförslag som riksdagen till slut klubbar igenom. Rörande implementeringen av IPRED direktivet diskuterades bl.a. väldigt utförligt frågor om bl.a. mänskliga rättigheter och intrånget i privatlivet och hur informationsföreläggande påverkar personuppgiftslagen i de olika förarbetsinstanserna. Men citatet visar att långt innan dessa utredningar om hur informationsföreläggande förhåller sig till alla dessa viktiga frågor så hade en svensk departement gjort en intern utredning om rättsläget i alla dessa frågor och en Svensk minister hade godkänt ståndpunkten att informationsföreläggande inte strider mot bestämmelserna i dåvarande formulering av PUL.

Man kan tycka vad man vill om hur detta påverkar den demokratiska processen eller om all offentlig makt i Sverige verkligen utgår ifrån det svenska folket. Men det här skenet för gallerian har verkliga samhällsekonomiska konsekvenser. Alla utredningarna, remisserna förarbetena kostar samhället pengar. Och dessa kostnader uppstår bara för att politikerna vill bevara en snedvinklad sken av att implementering av harmoniseringsregler från EU sker på samma sätt som implementering av nationella lagstiftningsinitiativ. Men så är inte fallet! När ett direktiv väl klubbas igenom i Bryssel så är inte frågan OM Sverige ska implementera direktivets bestämmelser, utan HUR Sverige ska göra det. Det är därför väldigt konstigt att man ska insistera på att ha samma lagstiftningsprocess som man har för nationella lagar. Om man nu vill bevara en någorlunda demokratisk process, där remiseringen av ett lagförslag är mer än bara en skenhandling så borde ju utredningsprocessen ske INNAN Sverige sätter sig vid förhandlingsbordet i Bryssel för att ta ställning i frågan om ett nytt lagförslag.

En fuling till

Jag vill också passa på och snabbt ta upp ett annat citat från remissen eftersom det belyser ytterligare en väldigt skrämmande del av lagstiftningsmetodiken som utspelar sig i Bryssel. Två meningar senare står följande i remissen:

Undantaget i artikel 8.3.e, [bestämmelsen om informationsföreläggande inte ska påverka existerande bestämmelser om skydd för personuppgifter] om behandling av personuppgifter, uppfattades endast som en erinran om att en rättighetshavare som har fått information är skyldig att hantera den i enlighet med bestämmelserna i direktiv 96/46/EG.

Artikeln som diskuteras lyder så här:

3. Punkterna 1 [bestämmelsen om informationsföreläggande] och 2 [vilken typ av information som ska lämnas ut] skall inte påverka tillämpningen av andra lagbestämmelser som:
…
e) reglerar sekretesskydd för informationskällor eller behandling av personuppgifter.

När du läser detta vad tycker du det betyder? För mig betyder det att den nya bestämmelsen om informationsföreläggandet inte ska påverka redan existerande bestämmelser om när/var/hur Internetleverantörer får lämna ut personuppgifter. Man kan ju bara undra hur representanterna i EU parlamentet tolkade bestämmelsen. För uppenbarligen, enligt lagrådsremissen, så var alla (som satt runt förhandlingsbordet INNAN ärendet hamnade hos parlamentet) överens om att det betydde att om en rättighetsinnehavare får tillgång till personuppgifter så ska personuppgifterna behandlas utifrån existerande bestämmelser. Effektivt sätt hände följande:
Närvarande representanter från ministerierna tyckte en sak

  • De viste att frågan är känslig och skulle kritiseras och diskuteras mycket
  • De formulerade artikeln så at den kunde tolkas på många olika sätt och som kunde användas för att lugna eventuell kritik och debatt om frågan om skydd av personuppgifter
  • När det var dags att avgöra hur man ska införa bestämmelsen i nationell rätt återger man den ursprungliga meningen av vad artikeln egentligen ska betyda.

Konsekvensen av detta blir ju att domstolar, som i vissa fall ska tolka lagar utifrån förarbeten, implementerar en tolkning av en bestämmelse som kan ha klubbats igenom i Bryssel på vilseledda grunder.

So what?!

Att använda samma lagstiftningsprocess för införandet av EG direktiv i svensk lagstiftning som man har vid införandet av nationell lagstiftning är ett spel för gallerian. Att ha en debatt om en sådan fråga när en utredning lämnas över till regeringen och en pressrelease publiceras på regeringen.se är meningslöst. Det är politikernas ansvar att se till att man följer de demokratiska principer som satte dem i en maktposition. Det är medborgarnas ansvar att de tar reda på hur det politiska ansvaret och lagstiftningen fungerar (och inte bara på papper utan i verkligheten). Tillsammans med medierna är det medborgarnas ansvar att hålla politiker ansvariga om de inte gör som de ska.

Det är dags att alla tar sitt ansvar och såväl politikerna, medborgarna och medierna måste börja med att lära sig hur saker och ting fungerar i EU och vad det är som händer i EU nu. För det som händer där nu, är det som kommer påverka oss om 5 år. Om du är intresserad av vad det är som händer i EU nu (när du fortfarande kan vara med och påverka processen inte bara implementeringen av redan fattade beslut) ska du öga igenom Unionens officiella tidning. Den kommer ut varje dag och ibland i två upplagor per dag. Och för att få reda på det som inte alltid står i den officiella tidningen bör du också besöka StateWatch då och då.

Andra adresser som kan vara av intresse:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,