Den första rättegången i Sverige rörande den nya bestämmelsen i upphovsrättslagen utifrån IPRED direktivet fick sitt slut, i Tingsrätten i varje fall, för några veckor sedan. Utfallet kan man tycka vad man vill om, men faktum är att det är väldigt svårt att följa Tingsrättens domslut om man inte har tillräckligt med insyn i de olika lagrummen som diskuteras. Därför kommer jag i detta och några kommande inlägg att försöka belysa, förklara och kommentera några utvalda frågor, lagrum och konflikter som behandlades i målet. Först upp är diskussionen om §53c i upphovsrättslagen strider mot Europakonventionens skydd mot privatlivet.

PCS argumentation

PCS argumentation går ut på följande. Europakonventionens skydd omfattar även personuppgifter och tillämpas i praktiken genom Personuppgiftsdirektivet och Datakommunikationsdirektivet. Eftersom IP-adresser och abonnemangsuppgifter är att ses som personuppgifter så kan man inte lämna ut dessa utan att inskränka Europakonventionens skydd för privatliv.

Argumentationen fortsätter med att det av URL §53c:s ordalydelse inte framgår att den också omfattar ”abonnentuppgifter avseende en viss IP-adress”. Att sådana uppgifter omfattas framgår endast ur paragrafens förarbeten.

Detta leder till en tolkningsmöjlighet – omfattar URL §53c abonnentuppgifter utifrån en IP adress eller inte? PCS argument var att eftersom det föreligger en tolkningsmöjlighet ska domstolen följa den tolkning som på bästa sätt följer Sveriges internationella förpliktelser. PCS argumenterar också att eftersom Europakonventionen och EG-rätten inte strider mot paragrafens ordalydelse, ska paragrafen tolkas utifrån dessa.

Tingsrättens bedömning

Tingsrättens sätt att se på de två argumentationerna är väldigt enkel. I fallet rörande konflikten med Europakonventionen, hänvisar domstolen helt enkelt till den delen av propositionen till IPRED ändringarna i bl.a. upphovsrättslagen som behandlar frågan om bestämmelsen skulle strida mot Europakonventionen och rättigheten till privatliv. Dessa argumentationer i propositionen går igenom under vilka förhållanden ett land får göra inskränkningar i de mänskliga rättigheterna rörande privatlivet. Propositionen konstaterar att det finns ett behov av en bestämmelse om informationsföreläggande och att det rent juridiskt är OK och motiverat att göra inskränkningarna. Utifrån dett resonemang avfärdar domstolen PCS yrkande.

Detta avfärdande sker utan att analysera eller ta hänsyn till PCS argumentation om att konflikten består inte i ”om” den svenska lagstiftaren hade rätta att göra inskränkningarna utan ”hur” de gjorde dessa. Och att den tolkningsutrymme som uppstod genom URL §53c:s ordalydelse leder till att paragrafen ska tolkas utifrån Europakonventionen.

Egna reflektioner

Första domen om en uppmärksammad lag i ett uppmärksammat mål är alltid väldigt intressant. Jag tror inte att PCS överklagade Tingsrättens dom, vilket är lite synd, för jag skulle gärna velat ha se vad en domstol som består av jurister (nämndemän/lekmän som fattar beslut tillsammans med domaren i Tingsrätten är ju inte nödvändigtvis jurister) skulle ha sagt om dessa frågor.

I vilket fall som helst tycker jag att PCS första argumentation om Europakonventionen är lite långsökt. URL §53c st.3 lyder på följande sätt:
Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

PCS framförde att det ur paragrafens ordalydelse inte framgår att ”abonnentuppgifter avseende en viss IP-adress” också omfattas. Är inte namn och adress på en ”distributör” (dvs. någon som till allmänheten gjort tillgängligt upphovsrättsskyddat material) samma sak som abonnentuppgifter avseende en viss IP-adress fast med andra ord? För mig så känns det mer som att lagstiftaren försökte vara ”teknikneutral”, vilket är ganska vanligt i sådana sammanhang, för att inte begränsa omfattningen av bestämmelsen till en viss teknik.

Som sagt, Tingsrätten gav sig inte in i denna lagtekniska brottningsmatch och eftersom beslutet inte verkar ha överklagats så kommer vi denna gång inte få reda på vad som ska anses gälla i denna fråga.

Nästa inlägg berör konflikten mellan URL§53c och Datalagringsdirektivet.